Kommande tävlingar
08/05 Riksläger - Ljungskile
08/05 Final
26/06 Ölandsveckan: A-final
Rapporterade tävlingar
04/05 Kerstin Strandbergs Minne - IA
29/03 Trosa BS Guld
23/03 Laholmsguldet 2024
Svensk Bridge - Spader :: Forum :: Lerums BK
<< Föregående tråd | Nästa tråd >>   

Vår lokal

Gå till sidan   <<      
Författare Post
Britt-Marie Wahlgren [25905]
Thu 17 December 2009, 16:53
Registrerad medlem #25905
inlägg: 42
Det har hänt något nytt i samband med vårt bygge. I förra veckan frågade Hasse, om han kunde få bjuda på ärtsoppa på torsdagen. Visst fick han det! Så han bjöd på en underbar hemlagad soppa och hade dessutom med punch som serverades i våra glöggmuggar. Allt blev succé!

Detta resulterade i att Göran frågade om han kunde bjuda på kåldolmar denna torsdag. Ja visst! Så idag bjöds vi på Görans kåldolmar, härlig potatis från en lokal odlare (Göran köper 100 kg åt gången och förvarar i källaren) och egentillverkad lingonsylt. Succé igen!

Jag kan inte se detta annat än som en utmaning till de andra herrarna. Får se vad det kan bli nästa gång?

/Britt-Marie
Tillbaka till toppen
Göran Holmberg [41160]
Tue 29 December 2009, 20:11
Registrerad medlem #41160
inlägg: 151
Mellandagsbetraktelser

Idag är det tisdag. Då åker man till byggmötet för att få inspiration och en god lunch.

När bilen parkerats möter jag Mats och Xerox. Ställer några bridgefrågor till Mats och så var den promenaden förstörd för Xerox. Inte hade jag vett att ha hundgodis i fickan heller. Xerox stirrade på mig med kritisk blick. Men sedan benådade han mig med en slick på handen och accelererat svansviftande.

Inne i lokalen pågår aktiviteter. Jag möts av Hasse som är aningen snabbare att ta ordet än vad jag är (jo, det är möjligt!). Hans frågar varför jag inte har arbetskläder på mig. Jag hinner inte svara innan Hans har bytt samtalsämne och beskriver vilka färgval han har gjort för fastrådar och tändtrådar. Jag frågade varför han inte valde gul tändtråd. Han påminde mig om att hans behörighet erövrades 10 år efter min. Jag är alltså för uråldrig för att kunna hänga med i utvecklingen. Hans fick sin behörighet i mitten av 70-talet, således alldeles nyligen.

Roger befann sig uppe på byggställningen frenetiskt spacklande en ingipsad stolpe. Man måste brandsäkra bärande stolpar med gips. Roger hade inte tid att prata. Jag frågade om byggmötet blir 13:00. Byggmöte var det ingen som hade tänkt på. Har byggmötena avskaffats?! Men, tisdagslunchen då? Roger har gått in i spacklingskoma och är inte längre kontaktbar där uppe på byggställningen.

Längst in i ett dunkelt hörn av det blivande köket upptäcker jag Jan. När jag frågar vad han håller på med svarar Hasse att Jan delar ut order. Han är således tjänstgörande arbetsledare. Då invänder Jürgen som står i halvmörkret i det blivande toalettrummet att det finns någon annan som har bättre överblick. Vem denne andre var fick vi aldrig full klarhet i. Det hela handlade troligen om två personer som inte hade några konkreta uppgifter för tillfället. Jag menar att arbetsleda Roger, Mats och Hasse…måste vara som att få struktur på en skolklass i en godisaffär med fritt val. Här handlar det om individuella teamwork!

Plötsligt är någon fikasugen. Vi går in i klubblokalen. Någon kommer på att vi borde sätta på en kaffebryggare. Roger plockar vant fram bröd, skinka, köttbullar och senap. Under Xerox överinseende förser vi oss med en lättare lunch.

Nu påbörjas ett improviserat byggmöte. Vi pratar om bridgebrickor vi minns. Roger minns flest.
Jürgen bedriver berömvärd pedagogisk utbildning i budteknik. Han lägger upp budbrickor samtidigt som han beskriver budgången. Mats kommenterar under processens gång. Det slår mig hur otroligt mycket kunskap och erfarenhet som finns hos alla omkring oss/mig. Jag dröjer mig kvar tillsammans med Jürgen i 45 minuter. Han delar med sig av intressanta och användbara bud- och speltekniska finesser.

Det blev ett i sanningen annorlunda byggmöte denna tisdag mellan Jul och Nyår.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

/Göran

Tillbaka till toppen
Göran Holmberg [41160]
Tue 05 January 2010, 21:22
Registrerad medlem #41160
inlägg: 151
God fortsättning vänner!

Idag var det byggmöte!
Förra gången försökte man i lönndom att smygavveckla mötet.
Man kan inte bara avskaffa en prat- och matstund på det där sättet!
Jag har fått löfte från högsta ort (nej det var inte Roger!) om att mötena fortsätter.

Mötet var mycket ordentligt.
Det fanns struktur (nåja) och det fördes minnesanteckningar.
Man kan säga att Roger pratade och Britt-Marie antecknade.

Vi började med att prata golv. Klubbmedlem Stig kan ordna golvmaterial. Vi diskuterade mattläggningsproblematik. När man smetat ut klister och rullar dit golvmattan så måsta alla var nyktra! Man har bara ett försök på sig. Efter grundligt tänkande in i framtiden så kom förslag på extern och professionell hantverkare. Alla tittade oroligt på varandra. Ingen ville framstå som mesig och vek när det gäller hantverk. Vi övertalade varandra att hantverkare fixar det på några timmar.

Så kom dörrfrågan upp i repris. Det är fascinerande att notera hur mycket man kan vrida och vända på dörrar. Kan det månde dölja sig ett Freudianskt moment i dörrfenomenet? Ytterdörren ska vara av modell fin med glasparti. Larsa tycker att det är en fördel om det finns glas även i innerdörren!
När det rent tekniska var avklarat så följde en underhållande utredning i den logistiska domänen. Det ska rivas vägg mellan lokalerna. Det ska konstrueras karmar och det ska monteras dörrar. Samtidigt ska 70 personer sitta försjunkna i budgivning och spelföring. Detta kräver planering och koll på leveranstidpunkter.

Ett varmt uppskattat samtalsämne är också den skylt som ska pryda passagen mellan våra två lokaler. Klubbmedlem Ingvar har erbjudit sig att handsnida texten som ska dit. Om jag förstod det rätt så kommer han att skära fram texten med skölpjärn (respekt!). Nu vidtog en upprymd diskussion om materialval, typsnitt, tidsenlighet etc. Vi var alla plötsligt omnipotenta skyltsnidare.

Nu hade vi bara ett samtalsämne kvar. Smörgåsarna var uppätna och Xerox såg till att inga rester kom på osnygg plats (=utanför hans mun). Så var det då dags att snacka frånluft på toaletten. Utrymmet ovanför är uteslutet. Där finns ingen ventilation. Men om man drar ett rör upp genom taket?. Aj då, där finns ju en hyresgäst. Men drog vi inte de andra toalettventilerna dit upp? En mer eller mindre spelar väl ingen roll? När vi skämtat färdigt kom en mer jordnära lösning. Vi kopplar på något befintligt, helst frånluft.

Jag hade faktiskt ett tema i dagens betraktelser, den stimulerande gruppdynamiken vi har i vår klubb. Det är så fantastiskt många som vill samverka när vi nu förverkligar vårt lokaltillskott. Det finns så mycket kompetens på så många olika områden. Sjukdomar och allmänna krämpor är inget hinder. ”Behövs jag så vill jag absolut inte missa dessa tillfällen att vara nyttig och ha kul!”
Idag när jag var inne och kollade läget så nästan snubblade jag på maskot Xerox. Han låg 4 dm från en liten värmefläkt som blåste varmluft på hans mage. Husse stod på en ministege och skruvade gipslappar vid toaletten. Arne och Jan stod uppe vid lanterninen och fixade med fönstren. Hans kutade runt med material. Britt-Marie och Roger åkte på shoppingtur (en skulle välja färg/form och den andre skulle bära material och betala).

Själv smet jag iväg för att träna bågskytte.

/Göran


<div class='spacer'></div>

Tillbaka till toppen
Göran Holmberg [41160]
Tue 12 January 2010, 20:02
Registrerad medlem #41160
inlägg: 151
Genombrotten!

Jag minns när Roger och jag tog oss in ”bakvägen” till vår nya lokal. Lokalen var full av utrustning som tillhörde ett företag som hyrde lokalen. I ett sidorum stod ett gammalt fint piano som tillhör brodern till en rikskänd profil. Pianot var spelbart om man genomförde fantasifull transponering i sitt inre.

Roger och jag rotade i ett gammalt unket telferschakt. I bortre änden av lokalen skymtade något som såg ut som en igensatt gammal ladugårdsdörr. På vänster vägg såg vi några gamla fönsterbågar som berättade om snickarglädje vid förra sekelskiftet. Ingemar Bergman skulle säkert ha drabbats av mörka och upprymda uppslag till en ångestfylld släktberättelse om han sett lokalen.
Roger lyste av arbetslust. ”Här blir det förråd, där blir det kök och där blir det extrarum”. Roger kontrollmätte längd, bredd och höjd.

Ganska snart hade vi blåst ut gammal unken miljö och fått lokalen i ett skick som andades nybyggare. Doft av trä, färg och rediga karlar hade omvandlat lokalens själ. En skiljevägg var nästan klar så när som på en 60 cm sektion där byggmateriel forslades in från ”baksidan”. Hasse och Alf krånglade sig igenom med 5 meters tvåtumsex reglar. Tysta och målmedvetna män som bar tre reglar åt gången.

Så var det var dags för lilla genombrottet. Plåtförseglingen på ”vår” sida bröts och sesam öppnade sig. En provisorisk plywooddörr med hänglås konstruerades. Den sista sektionen till den Gamla Världen sattes igen. Alla kompasser vändes 180 grader. Det enda vi tog med oss var en elkraftkabel som Larsa förärade oss med. Det skulle visa sig att kabeln senare skapade en del förvirring när det gäller kortslutningar, utlösta smältsäkringar och megmätningar.

Lokalen var nu ”vår”. Bridgespelare ilade runt som myror i en myrstack. Material forslades kors och tvärs. Alla hade skoj och trivdes. Vi åt och hade möten. Roger ritade figurer på väggar och golv. Xerox och Quendi trivdes i kapp med oss. Men det blev också en hel del uträttat.

”Fina dörren” växte sakta fram som ett begrepp. Dagligen sneglades det på fönsternischen som fortfarande saknade ansiktslyftning. Vi gick där och pillade på den och väntade på Det Stora Genombrottet. Roger hade sedan en tid ett halvsaligt leende i sin blick när Dörren kom på tal. Det finns nog ingen dörr i Västra Götaland som föregåtts av en så omfattande och kärleksfull planeringsprocess.

Idag hände det. Ett arbetslag bestående av tysta män med stora kapmaskiner (med diamantklingor) och mäktiga bilningsmaskiner invaderade lokalen. Samtidigt tassade elektrikerna in med trådar och säkringsskåp. Nu fick Roger släppa kontrollen. Ett helvetiskt oljud fyllde lokalen. Vatten sprutades och tegelväggen gav vika. Två lokaler blev en. Vi hade ett Genombrott!

Det blev en helt ny typ av byggmöte idag. Tysta män i mörkblå overaller bänkade sig vid ena änden av bordet. Ett jättekok med spaghetti och köttfärssås försvann. Roger stod häpen vid grytorna och konstaterade att det inte var fråga om backning idag. Chokladkaka med vispgrädde gick samma väg. Quendi satt tyst och tryckte i sitt hörn. Larsa kopplade storsint på vår ”reservkraft” så att vi kunde få igång en 7,5 kW byggfläkt. Lugnet och värmen spred sig i lokalen och Quendi somnade i sitt hörn.

Nu är det bara resten kvar.

Tack Britt-Marie för inspirerande ledord!
/Göran

Tillbaka till toppen
Göran Holmberg [41160]
Tue 19 January 2010, 21:34
Registrerad medlem #41160
inlägg: 151
Dagens tema får bli känslor

Vårt lokalprojekt har gett upphov till och kommer att generera flera typer av känslor.

I begynnelsen så fanns försiktig förväntan. Hos vissa, som t.ex. Roger, kunde vi tidigt se entusiasm. Det räknades och projekterades inför styrelsemötet där beslut skulle tas. För eller emot? Det blev för. Nu var vi igång!

Då kom ytterligare en stämning in i bilden. Målmedvetenhet. Allt fler gick som målsökande robotar. Jag minns att jag såg det som en flock flyttfåglar med ett gemensamt mål. Mats gick in i snickerikoma. Ungefär som när han sitter och funderar på ett bridgebud. Fokuserad och icke kontaktbar. Rogers minne för siffror och samband gör honom som klippt och skuren i rollen som universalreferens. Han ”ser” den färdiga lokalen vartefter arbetet fortgår. Britt-Marie ser hela färgsättningen, något som Roger med flera successivt blir varse. Alla är målmedvetna på sitt sätt. Hasse med sina elektriska trådar, ampere och volter. Bengt med sin tegelmur och vinkelslip. Alf och Jan med färg, spackel, roller och penslar. Arne med lanterninerna som måste helrenoveras. Åke som är med nästan överallt, trotsande sin onda rygg. Jürgen som dundrar in och ut och som har en stor bil. Barbro, Britt-Marie, Inga, Gunnel, Ann, Monica och alla andra som fokuserat på god mat och fika.
Och alla ni andra som har satt axeln till för att det gemensamma målet ska nås.

Känslan av att vi alla hör samman i en stimulerande grupp har varit stark. Det är lite som när man gjorde värnplikten. Vi lär känna varandra mycket djupare än man gör när man möts vid de gröna filtborden. Den här känslan sprider sig till de som inte har haft någon möjlighet att fysiskt deltaga i projektet. Alla känner samma klubbgemenskap inför vårt lokalprojekt. Många har vallfärdats med Roger som entusiastisk ciceron. Det var då, när vi under fikapauser och frironder ”sniffade in” lokalen. Vår projektledare Roger uppskattar verkligen det starka intresset. Nu, efter genombrottet, noterar jag att i stort sett alla ”tar en titt” innan vi spelar. I måndags var det nog 50-60 personer som inspekterade lokalen.
Jag har noterat hur Larsa och andra externa förundras över den sköna stämningen som präglar vår gruppering. Våra byggmötesluncher är helt klart uppskattade stunder. På samma sätt så har Larsa tydlig respekt för Rogers och andras kompetens. Det blir i stort sett alltid som ”vi” vill. Vi har också noterat att Britt-Maries synpunkter har viss betydelse när det gäller hur Roger lägger fram förslag till Larsa.
Men åsikter och uppfattningar ska brytas i en fungerande gruppering. Då blir resultaten bäst.

En annan känsla som ventilerades vid dagens byggmöte var lokalens själ. Detta är ju en gammal byggnad där man ser spår av mer än ett sekels verksamhet. Då och då diskuterar vi hur man kan accentuera detaljer så att de ”berättar” om det som varit. Nischerna där det en gång fanns fönster är ett område som avhandlats. Ska man markera de gamla träbågarna? Dörrkarmen mellan gamla och nya lokalerna. Kan vi skapa en ”gammaldags” skylt som syftar på de verksamheter som en gång bedrevs här? Den gamla tegelväggen med handslaget lertegel. Kan vi renovera en bit så att den syns inne i lokalen? Panel och fönster i lanterninerna. Kan vi ge dem en ansiktslyftning och ändå behålla den vackra grundkaraktären?

Ytterligare en känsla kommer närmare. Separationsångest. Snart har vi nått vårt gemensamma mål. På lördag städar vi. Sedan återstår en massa ”mindre” arbetsuppgifter. Många av oss kommer att sakna den här perioden i klubbens liv. Trots detta så tror jag att den dominerande känslan kommer att vara glädje över att vi rodde projektet iland, precis som när vår nuvarande lokal en gång skapades. Det är väldigt starkt att medlemmarna i en klubb, i stort sett utan extern hjälp, har skapat en klubblokal med så fin karaktär.

/Göran

Tillbaka till toppen
Göran Holmberg [41160]
Tue 26 January 2010, 22:11
Registrerad medlem #41160
inlägg: 151
Ett äventyr har tagit slut


Idag hade vi vårt sista byggmöte. Mötet hölls i den nya vackra lokalen. Barbro hade, i känd stil, lagat en underbar gryta. Idag blev det dillkött med kokt potatis. En läcker prinsesstårta fick, tillsammans med kaffet, utgöra pricken över iet.
Supermaskoten Xerox var med överallt där mat hanterades. Han är ju himla gô, men OK, jag vet, det är så länge det finns gô mat. Men lite tycka-om-varandra finns det nog också.

Jag hoppas att alla har hittat till Britt-Maries välskrivna dagsnoteringar. Där kan man verkligen se vad som hänt, dag för dag och vem som gjort vad. När man läser det så spelas hela projektet upp som en inre film.


Så kom då själva byggmötet igång. Roger vecklade upp sitt manus. Jag vet att han bara låtsas behöva det för att vi inte ska få komplex. Denne man har hållit hela projektet i sin skalle under hela resan. Ett antal smällar i ställningar och annan utrustning verkar inte påverka minnet. Idag vittnar en grov sårskorpa om senaste mötet med en skåpslucka, eller var det en hylla?
Jag frågade honom om han verkligen hade visualiserat slutresultatet redan den där första gången när vi stod där i det unkna telferschaktet. ”Klart jag gjorde” var hans lakoniska svar.

Det som nu återstår är entrédörrar som vi väntar på. Dörrar mellan våra lokaler väntar på att monteras. Det är en del maskinutrustning som vi också väntar på.
Sedan var det lite andra småsaker.

Nu kom vi in på det där med färg och smak. Det var intressant att följa diskursen mellan herrar utförare å ena sidan och beslutsfattarna Britt-Marie och Christina å andra sidan. Vi har ju en röd magnettavla på väggen mot köket. Plötsligt märkte några att den är felmonterad. Det ska i själva verket var tre tavlor monterade med lite distans mellan sig. Jag hörde hur Britt-Marie och Christina (de satt till höger om mig) lågmält kom fram till hur det ska se ut. Roger, Mats, Hasse och Arne diskuterade animerat var centrumlinjen mellan lucka och kant finns. De var också inne på mellanrummet. Sakta avtog diskussionen och Britt-Marie berättade vad hon och Christina just beslutat.

Mats har ju varit djupt inne i snickerikoma i många veckor. Han har gjort en fantastisk insats. Krokiga väggar och ett gammalt betonggolv var utgångspunkten. Det var fascinerande att se när han ”yxade” till reglar och annat så att det blev släta ytor och räta vinklar. All denna energi och yrkesskicklighet investerade han i vår klubb samtidigt som Alexandra ville ha ett nytt kök där hemma. Det där är mod mina vänner! Jag tror, på gränsen till vet, att nu blir det ett nytt kök hemma hos Alexandra och Mats.

Om Britt-Marie behöver ett nytt kök vet jag inte. Men att Roger kommer att uppleva ett vakuum det är jag säker på. Jag vet att Roger gillar att lösa Sudoku. Det lär finnas hundratals miljoner olika Sudoku, så de räcker kanske. Men, känner jag Roger rätt så hittar han säkert andra projekt i klubbens närområde.

Alla andra som varit djupt engagerade måste nu fylla sin tid med annat. Att det kan bli roligare än vårt lokalprojekt tror jag dock inte!
Jag kom just att tänka på Tage Danielsons uttrycksform. Sannolikheten för ett nytt byggprojekt i vår klubb är löjligt liten. Man kan säga att den är nästan noll. Åtminstone i samma lokal. Nu blev det plötsligt nästan sannolikt att det kan bli nya projekt utanför den nya lokalen. Och om Roger får ha hälsan och energin så ökar ju sannolikheten nästan till 100 %

Det har varit väldigt trevligt att plita ner de här små kåserierna eller vad man nu ska kalla det. Tack för muntra tillrop, det gjorde ju att det kändes meningsfullt på något sätt. Men allt kul har ett slut, så även den här lilla spalten.

Tack för mig!

/Göran


Tillbaka till toppen
Britt-Marie Wahlgren [25905]
Wed 27 January 2010, 07:54
Registrerad medlem #25905
inlägg: 42
Tack Göran!

Det har varit oerhört stimulerande att läsa dina kåserier. Vi uppskattar dig verkligen! Hoppas att du snart hittar något annt ämne att kåsera kring.

/Britt-Marie
Tillbaka till toppen
Gå till sidan   <<      
Moderatorer:

Hoppa:     Tillbaka till toppen

Forum theme loosely based on Invision Power Board
Svenska Bridgeförbundet, Karlsgatan 28, 703 41, Örebro, Tel: +46 (0)19-277 24 80