Captain’s log 6 Efterbörd EM 2012 Dublin.

Med lite distans till mästerskapet kan jag konstatera att kaptenssysslan inte är det lättast uppdraget i bridgesverige. Resultatet (8) måste betraktas som en besvikelse, vårt mål var minst ett avancemang till VM, 6a eller bättre. Visserligen finns en minichans att detta skall hända men inget vi kan räkna med. Reaktionerna på vår placering har mer eller mindre uteblivit och fokus har riktats mot det faktum att Peter Fredin och Björn Fallenius (tidigare uttagna) inte kommer att spela MG (OS) i Lille.

Fredin – Fallenius deltar ej i MG (OS) Lille.

Jag har öppet blivit anklagad för att vara lögnare och egoist på vår anslagstavla sånt svider, speciellt med tanke på hur kaptensuppdraget arvoderas (0). Självklart skall mina beslut kritiserats men direkta personangrepp undanbedes vänligt men bestämt.

Jag har valt en öppen kommunikativ väg som kapten. Den vägen är riskfylld men jag är övertygad om att den är rätt. Öppenheten har dock gränser, här kommer en för mig ganska självklar inställning till informationshantering.

1. Spelare skall alltid kunna komma till mig och säga vad de tycker utan att detta skall komma ut.
2. Vi är ett lag. Till så stor del som möjlighet skall interna problem lösas inom laget.

En kapten måste på samma sätt som spelarna ha respekt. Den får man inte automatiskt utan förhoppningsvis erhåller man den genom sitt agerande.

Detta innebär att en viss information måste förbli intern. Det finns ett antal argument för detta men i grund och botten är det baserat på respekt för spelarna. Spelarna, de tveklöst mest betydelsefulla individerna i vårt lag måste skyddas och ges den respekt och personliga frihet som de kräver inom rimliga gränser. Väldigt få personer har förmånen att få uppleva den press som dessa spelare utsätts för under ett mästerskap.

När Fredin meddelade att han (och Björn) inte kunde tänka sig att spela i Lille uppstår ett känsligt läge. Självklart finns det underliggande orsaker till ett så drastiskt ställningstagande. Dessa orsaker kommer säkert att beskrivas olika beroende från vilken källa dessa kommer men de faller från min sida inom den interna kategorin.

I detta läge ställs jag inför ett svårt dilemma. Jag väljer att skriftligt bekräfta deras avhopp men meddelar Peter att han har en ca en vecka på sig att komma med argument för att jag skall överväga att ta in honom och Björn i laget igen.

Väl hemkommen från Dublin har jag ingående diskussioner med övriga påverkade av detta läge. Jag stämmer även av läget med personer som jag har stort förtroende för. Baserat på denna genomgång och den kommunikation som jag haft med Peter själv fattar jag mitt beslut.

I detta fall att inte återinvitera FF till laget. Här vill jag gärna poängtera att jag inte varit utsatt för någon typ av ministerstyre utan varit fri att ta mitt eget beslut. Detta har meddelats både muntligt och skriftligt till Peter (Björn skriftligt).

Mitt beslut är avstämt och baserat på mina mål som är om någon glömt det :

1. Vinna ett stort mästerskap
2. Popularisera bridge
3. Bredda truppen

Jag är väl medveten om att detta kommer att kritiseras från diverse håll. Självklart meddelar jag UK (Jan Kamras) och ställer min plats till förfogande. Efter stöd beslutar jag mig att fortsätta detta stimulerande om än ibland otacksamma uppdrag.

Jag kommer naturligtvis så länge jag är kapten att försöka hålla en dialog med både Peter och Björn för nya landslagsuppdrag. Jag är fullt medveten om deras kapacitet.

Snabbanalys resultat

Först vill jag poängtera att vårt resultat inte var dåligt. Våra resultat första vecka gjorde att vi aldrig var indragna i någon streckdramatik. Ett antal meriterade lag var inte så förskonade. Tyvärr lyckades det aldrig lyfta mot de lag som avancerade (utom Grekland).

Min taktik var baserat på att spela FF så mycket som möjligt tidigt och Nymark mer mot slutet. Det fanns inget scenario där vi inte kvalade.

Enkelt kan man konstatera att varken FF eller Nymark nådde upp till de förväntningar jag hade på dem. Vad detta berodde på är jag inte klar på men självklart tar jag mig en funderare på min egen del i detta.

Sylvan – Wrang, även om de fick en lättare matchning motsvarade dock väl förväntningarna och jag anpassade mitt spelschema baserat på detta.

Övriga noteringar

Spelmodellen med kval och 100% carryover från kvalificerade lag och 0 från icke kvalificerade kändes jobbig. Vid närmare eftertanke har jag dock omvärderat den eftersom den skapar ett intresse i mitten av en annars lång resa utan delmål.

BBO.

Att titta på BBO när laget spelar kräver stor distans. Det är så enkelt att se misstag när man ser alla kort. Detta stärker inte uppfattningen om ens lagkamrater och bidrar inte till lagmoralen. När som i detta fall operatörerna knappast lade ett kort rätt (viss överdrift) blir det ändå svårare.

Förhoppningsvis lärde jag mig ganska mycket under mästerskapet.

Välkommen in i landslaget Krister och Jonas. Visa på samma sätt som Freddan och Joppe att ni tar chansen när den dyker upp.

Vill bara avsluta med att önska laget till Lille under ledning av Mats Axdorph (min lediga tid räcker inte till för 2 mästerskap på samma säsong) lycka till.

PG Eliasson