Daniel Auby är död. Vad kan jag säga?

Daniel Auby 1955-2007

En god vän och en bra kille har alldeles för tidigt lämnat oss. Daniel efterlämnar många sörjande bridgevänner både i Sverige och utomlands samt en bror, som var hans familj.
Daniel var bara 52 år, när han avled i sitt hem i slutet av juni.
Daniel påbörjade sin internationella bridgekarriär i Genève 1990, följt av Albuquerque 1994 och Lille 1998. Under denna period assisterade han det svenska landslaget och de sista tio åren agerade han både som landslagskapten, coach och allt-i-allo till det öppna laget. Med jämna mellanrum gladde han mästerskapsbulletinernas, Bridgetidningens och förbundstidningens läsare med berättelser från och vid sidan om de gröna borden.

Mitt första möte med Daniel, var när han för ungefär 15 år sedan tittade in på mitt kontor. Någon hade rekommenderat mig och han undrade om vi kunde spela bridge tillsammans. ”Varför inte”, svarade jag denne främling. Detta möte ledde fram till höjdpunkten i Daniels spelande bridgekarriär, bronsmedaljen i Rosenblum Cup i Abuquerque 1994.
Denna period innehöll mycket träning och ansträngning, främst beroende på det 317 sidor tjocka systemkompendiet. Trycket var främst på mig, eftersom det var Daniel som skrivit hela dokumentet. Som om inte detta vore nog, kompletterades systemet med ytterligare 72 sidor. Orsaken till komplementet var, att Eric Kokish inför mästerskapet uttryckt önskemål om att alla budsekvenser upp t o m andra budronden skulle redovisas. Daniel, som varit advokat, tog Kokish på orden – och han tillbringade många nätter med att dokumentera systemets vinklar och vrår, för att svara upp mot Kokish begäran.
En sak som måste sägas, är att systemets namn var ”Tämligen Naturligt”, men med sangstyrkan 16-19 tycker jag än idag det vara skrattretande att använda ordet naturligt. Senare bytte Daniel fot och gick över till stark klöver. Två tredjedelar av det öppna laget, som ska representera Sverige i Shanghai senare i höst, spelar detta system.

Nästa steg i Daniels bridgekarriär var att under åren 1997-2001 leda det öppna landslaget. Daniel introducerade en mängd tidigare okända begrepp, som omfattande systemdokumentation, budträning med månatlig rapportering samt dokumenterad fysisk träning.
Daniel beskrev denna period som en av de tuffaste han upplevt. Det kan man förstå, när han spenderade tre timmar varje kväll framför datorn med allehanda landslagsfrågor – och inte minst med att försöka övertyga sina (som han såg det) bridgespelare att han bättre visste vad som var bra för dem än de själva gjorde. Vi vet ju alla hur bridgespelare är, så jag antar att du är på det klara med det svåra i Daniels kall.

För Daniel fanns inga gråzoner, utan det mesta var svart eller vitt, vilket alltid var en källa till glädje eller förtvivlan, beroende på om han var med eller mot dig. Detta märktes allra tydligast när vi spelade strategispel, ett annat stort nöje för Daniel. Dessa spel kunde skapa de mest bitska fighter, men vi var alltid vänner igen efter spelet då vi analyserade varandras spelstrategi. Daniel besökte oss minst en gång i månaden för en god bit mat och för att spela spel. Våra spelkvällar kommer inte vara sig lika utan Daniel.

Daniel nådde ofta egen framgång i spelen, genom att på ett skickligt sätt få motståndarna att gadda ihop sig mot varandra. En sak som jag alltid poängterade, var att han aldrig ljög i sina försök att manipulera sina motståndare, även om han då och då glömde att berätta delar av sanningen.
Som en f d advokat, var regelverkets exakthet avgörande för hur bra spelet ansågs vara. När tveksamheter i reglerna upptäcktes, kivades vi en stund, för att i nästa andetag i demokratisk anda besluta om ett prejudikat. Detta dokumenterades sedan noggrant i regelboken för kommande användning, så att vi kunde käbbla om någonting annat nästa gång…

På min topp-fem-lista över Daniels bravader, ligger hans utökning av strategispelet Risk. Det spelet ansåg han vara alltför simpelt, så han tog spelet till 2000-talet och introducerade interkontinentala missiler! Daniel var otroligt innovativ och man kunde aldrig veta vad som väntade.
Som du förstår, hade Daniel ett genuint intresse för spel i allmänhet och bridge i synnerhet, men han hade många fler strängar på sin lyra. Sin civila karriär började han med att studera historia och religion på universitetet, i syfte att jobba som lärare. När hans far efter några år tyckte att sonen skulle satsa på ett ”riktigt” jobb, bytte Daniel inriktning och pluggade till advokat. Efter advokatexamen och två års tjänstgöring bytte han återigen inriktning. Nu blev det datajobb istället och de sista 20 åren arbetade Daniel som mjukvaruutvecklare.

Ett annat intresse var klassisk musik och han roade oss ofta med frågesporter hämtade från musikens värld. Han var också mycket sportintresserad och en gång lånade han en stor idrottsplats för att arrangera tiokamp, bara för att ”ha gjort det”. Vi måste också nämna de årliga sommarfesterna, med fysiskt ansträngande femkamper där spjutkastningen tillhörde min favorit.
Det är en gåta varför Daniel har tagits ifrån oss. Vi kommer alltid att minnas honom och den omtänksamme vän han var.

Tomas Brenning

PS. Det finns en minnessida med bilder och några korta filmer på » länk