Baltic Cup 2014 gick av stapeln sista helgen i april. Skådeplatsen var Pärnu, en gammal bad- och kurort i Estland belägen vid Pärnuviken och Rigabukten cirka 11 mil söder om Tallinn. Staden visade sig vara charmig med en välbevarad gammal stadskärna. Vårt hotell och tillika spelplatsen låg precis vid havet, vilket innebar fina löpmöjligheter längs stranden för den som var lagd åt det hållet. Under de gånger jag var ute och joggade såg jag dock sparsamt med andra svenska bridgespelare.

Tävlingen är till för två inbjudna lag från vardera Estland, Lettland, Litauen, Finland, Vitryssland och Sverige. Dessa länder ska väl representera Östersjön, men varför Vitryssland lyckas komma med men inte t ex Polen vet jag inte. Lukashenko har kanske lyckats bättre med lobbyverksamheten jämfört med sin motsvarighet i Polen.

Sverige representerades av Sweden Blue: Jonas Petersson-Krister Ahlesved & Tommy Bergdahl-Niklas Warne, samt Sweden Yellow: Olle Wademark- Jan Selberg & Christer Bjäring-Jonny Östberg. Varför just Tommy och jag bevistade detta evenemang kanske tarvar en viss förklaring.

Jag hade länge kamperat ihop med Stefan Haglund, i mitt tycke en av de största bridgetalangerna bridgesverige fått fram den senaste tio till femtonårsperioden. Runt 2010 meddelade dock Stefan att han hade för avsikt att trappa ner på bridgespelandet och jag fick därför se om mitt hus. Valet föll på den unge och synnerligen lovande Mikael Grönkvist. Under tiden vi spelade ihop kunde jag, inte utan viss stolthet, se honom utvecklas både som person och bridgespelare, något som kröntes av vår seger i SM-lag 2013.

Att i det läget börja fundera på en ny partner framstår kanske som lätt sinnesrubbat, men jag kände att vi kommit till en punkt där vi båda skulle kunna utvecklas bättre på varsitt håll. Jag diskuterade en del med Tommy och vi kom fram till att vi hade ungefär liknande förutsättningar. Våra barn hade blivit äldre och vi kunde lägga lite mer tid på bridgen, även om familjen fortfarande har högsta prioritet, så vi beslutade oss för att göra en seriös satsning. Uppbrott i bridge jämförs ibland med skilsmässor (även om jag inte prövat det senare alternativet) och det är naturligt att det uppstår en viss turbulens. Jag kan dock med glädje konstatera att Micke nu tagit ytterligare ett kliv i sin utveckling tillsammans med Daniel Gullberg, precis som jag hoppats och trott.

Tommy och jag beslutade oss att använda Stefans och mitt reläsystem som utgångspunkt och sedan utveckla det efter våra preferenser. Jag gillar verkligen reläsystem, men det passar inte alla och kräver ett annat sätt att tänka med mindre spel på mittfältet för att göra en analogi till fotbollen. I början gick det halvknackigt, Tommy fick lägga mycket kraft på att lära sig systemet och spelade därför under sin normala kapacitet. Dessutom hade vi inte riktig samma filosofi i olika markeringslägen, men allteftersom tiden gått har vi kalibrerat in oss. Tommy känner sig också mer bekväm med systemet och spelet har därför flutit på mycket bättre, uppenbarligen tillräcklig bra för att landslagscoachen PG Eliasson skulle anse oss redo för vårt första utlandsuppdrag.
Formatet för Baltic Cup var till att börja med två sexlagsgrupper där alla mötte alla inom gruppen i matcher över tolv brickor. Lottningen säkerställde att landsmän inte kunde mötas i denna fas. De två främsta gick vidare till semifinal, medan övriga åtta lag fick göra upp i en tröstserie om fyra matcher. Poäng i matcherna delades ut enligt den nya tämligen obegripliga 20-0 skalan. Grundtanken att varje IMP ska betyda något är möjligen sund, men kanske kunde man samtidigt passat på att ändra skalan helt och hållet så att man slapp alla decimaler hit och dit?
Vi inledde i alla fall mot Finland och lyckades lite turligt ta 14.97 (ni ser väl själva hur sjukt det ser ut?), mycket tack vare följande bricka:

Väst	Niklas	Öst	Tommy
Pass	1 hj	2 ru	2 NT
Pass	3 hj	4 ru!	Pass
Pass	4 sp	Pass	4 NT
Pass	6 kl	Pass	6 hj
Pass	Pass	Pass

Naturlig öppning och inkliv samt Stenbergs 2NT och tillägg med kort klöver inledde budgivningen. Jag har aldrig hört att de japanska influenserna skulle vara särdeles starka i Finland, men 4 tyder onekligen på vissa nedärvda Kamikazeanlag. Tommys pass över detta machobud var förstås krav, primärt visande intresse för högre kontrakt, men att man inte ville ta kommandot själv. Eftersom det verkade goda odds för singelruter söderöver efter denna inledning och jag i så fall inte behövde mer än ungefär QJTx, Axxx, x, xxxx för att slam skulle vara bra dristade jag mig till 4, varpå Tommy inte kunde undgå att bjuda slam.

På något mirakulöst sätt lyckades dock Väst släppa hem detta kontrakt, så vi stämplade in 1430 och 13 IMP. Slam är inte alldeles enkel att undvika ens när man ser alla korten, men frågan är om jag ändå inte borde nöjt mig med 4 i tredje ronden. Jag har trots allt visat tillägg med kort klöver och någon gång måste man begränsa sig i budgivningen.

Vår poängskörd räckte till att ta ledningen i Grupp A. I den andra polen inledde Sweden Yellow med 12.01 mot Lettland och en tredjeplats. Vår nästa match gällde Vitryssland och här gick det mesta på tok. Vi bjöd en utgång som hängde på en mask av två där båda förstås sprack, undvek en usel tresangare som stod och missade ytterligare en halvdan trising på 24hp när vi inte kom in i budgivningen. Som lök på laxen gissade Tommy fel i valet mellan 3NT och 5, men trots allt detta var bridgegudarna inte riktigt nöjda ännu:

Tommy	Nord	Niklas	Syd
1 hj	Dubbelt	2 hj	2 sp
Pass	4 sp	Pass	Pass
Pass

2 visade en svag höjning, ca 3-7hp och trestöd. Vi inledde piggt med tre mål klöver och spelföraren stal högt. Vad tycker ni, nog verkar manegen krattad och klar för spelföraren att slå en misslyckad spadermask över Tommy? Ha, inte i Minsk med omnejd, för på tre sekunder hade den vitryska spelföraren spelat spader till kungen och det blev för oss att betala 620 poäng i kassa ett.

För säkerhets skull fick laget avdrag för långsamt spel, så inte nog med att jag gjorde debut för Sverige denna helg, jag lyckades även inhösta minuspoäng för första gången i mitt liv. -0.14 kändes inte så bra för att uttrycka sig milt. Sweden Yellow klarade sig marginellt bättre genom att ta 1.72 mot Estland. Härnäst gällde det Estland för vårt lag och nu behövde vi (och även Sweden Yellow!) ta hyggligt med poäng för att inte halka efter för mycket.

Genom bridgens snillrika system med omvandling av helpoäng till IMP betyder ju de stora spelen mest, men till synes triviala delkontraktsgivar är också viktiga, som här:

Niklas	Nord	Tommy	Syd
		Pass	1 NT
Pass	Pass	2 ru	Pass
2 hj	Pass	2 Sp	Pass
Pass	Pass

Över 1NT kan man tänka sig att kliva in med 2 på mina kort, men med en förhandspassad partner, jämn hand, ett bra utspel och motståndarna i zonen verkade det bättre att försöka straffa 1NT. Tommy balanserade ärtigt med 2, visande en tvåfärgshand med spader. På mitt reläbud medgav han femkorts färg och någon minst fyrkorts lågfärg. Det är ovanligt mycket kort man har efter denna budgivning, men ingen spaderhonnör och risk för kort hjärter mittemot gjorde att jag lät honom hållas där och vi scorade in 110. Enkelt, säger ni? Kanske det, men av de övriga två par som fick in på våra kort fanns en hemsläppt 2 och en dubblad tvåsangare med en straff. I övrigt var det staket i NS-kolumnen.

Spelet flöt på hyggligt, förutom att vi i en delkontraktsbudgivning skulle välja mellan tre trumffärger på sju kort och naturligtvis valde den som satt 5-1 emot. Som avslutning på denna match en bricka där jag tycker att vi hade lite otur. Vår estländske vän hade begåvats med -, T98, KQJ98753, A2 och såg sin partner öppna med en begränsad femkorts spader. Han försökte med 2 och fick 3, naturligt och tillägg. Vår hjälte pinnade på med 3 och såg 3NT av partnern. Nu då? Med en partner som närmast garanterat är kort i ruter (tänk om han är renons!) och med risken att klöveress slits bort i förtid är inte detta en hand jag skulle vilja lägga upp som träkarl i 3NT, men esten passade. Partner hade mycket riktigt 5-3-1-4 med fyra hackor i klöver, men dessvärre var det ogörligt för Tommy att hitta sin singelklöver ut på denna budgivning.

Vi tog i alla fall 13.45, som förbättrade vår situation lite grand, men vi var fortfarande inte på slutspelsplats. Sweden Yellow fick med sig 10.71 och låg ännu lite sämre till. Litauen stod på programmet nu och här behövdes en klar seger för att kunna haka på tätlagen.

Att kunna veta när man ska spela ut passivt respektive aktivt mot 3NT kräver erfarenhet, eftertanke och en förmåga att analysera budgivningen, men är ändå inte alltid så lätt.

Väst	Niklas	Öst	Tommy
Pass	Pass	1NT	2 hj
Dubbelt	Pass	2 sp	Pass
3 hj	Pass	3 NT	Pass
Pass	Pass

Efter denna budgivning var det dock uppenbart att hjärterutspel var tabu. Partner har ingen honnör i färgen och man själv har bara en ingång, så risken att man skänker spelföraren hans nionde stick är uppenbar.

Tommy servade därför med klöver sex, vilket skulle visa sig vara det enda betande utspelet. Spelföraren tog esset och spelade spader till kungen och spader till knekten. Jag tog mig in och skottade hjärter på vilken spelföraren var tvungen att gå upp med esset. Med 3-3 i ruter och kungen rätt ser det fortfarande bra ut, tänker man i förstone. Tre ruter, ett hjärter, två klöver och tre spader innebär ju de nio äskade sticken. Spelföraren fortsatte därför med ruter ess, men då la Tommy alert av sig kungen! Nu var spelföraren chanslös och han tog in ruterdam och sina spaderstick innan han desperat försökte med en klövermask, så vi kunde ta två bet.

Det var bara ett annat par som betat 3NT, denna gång efter spaderutspel, men i detta fall borde spelföraren fått hem sitt kontrakt. När Nord tar sig in och vänder med hjärter tar man esset och spelar låg ruter så att inte Syd kan saka av sig kungen. För att ha någon chans måste Syd lägga lågt, men då tar man för damen och spelar en låg ruter från båda händer. Detta ”avoidance play” hindrar Nord från att ta sig in och skjuta hjärtern. Kunde då inte vår spelförare försökt med samma drag? Nej, för då kan Tommy ta sig in och vända i klöver, varpå spelföraren inte kan komma åt sina stick. Därför var klöverutspelet så viktigt.

Denna bricka plus en hel hoper andra bra resultat gav 19.52, vilket i ett huj förde oss upp i ledningen. Sweden Yellow fick med sig 14.70 och belade tredje platsen med hyggligt häng på lagen framför. Sista gruppspelsmatchen gick för vår del mot Lettland och redan på första brickan fick jag ett intressant avgörande.

Tommy	Nord	Niklas	Syd
			Pass
1 hj	2 ru	Pass	2 sp
Pass	3 ru	Dubbelt	Pass
Pass	Pass

Förvisso har man korrekt fördelning och styrka för en UD över 2, men singelhjärter och mycket av honnörerna i ruter manar till försiktighet, så jag avvaktade med ett pass. När Syd tämligen rimligt bjöd sin spader fick jag nöjet att slå till 3 istället. När spelföraren var renons i spader, och hans partner ställde upp med dubbelruter och Ax i hans sidofärg gick det bara en bet, men det känns alltid skönt att börja med en sådan här bricka för att kanske få motståndarna lite mer försiktiga. Observera för övrigt att en UD över 2 förmodligen lett till 2 på vår ledd, vilket inte varit någon succé precis.

Letterna visade sig emellertid inte vara så lättskrämda för ett par brickor senare inträffade:

Tommy	Nord	Niklas	Syd
			Pass
Pass	2 ru	Pass	2 hj
Pass	Pass	Dubbelt	Pass
Pass	Pass

2 var svagt med båda högfärgerna och inget öppningsbud man väljer om man har anlag för svindel. Med min starka hand var det inte precis inledningen man önskat sig, men jag försökte med pass. När släden kom tillbaka med en priff till 2 hade plötsligt en svårbjuden bricka blivit väldigt lättbjuden för både mig och Tommy. Spader ut samt tre mål trumf, varpå spelföraren snabbt gjorde anspråk på ruter ess och ruterstöld på bordet för -1100.

Försiktiga nu då? In your dreams, buddy! Letterna använde sig av sin 2 öppning två gånger till i denna match och lyckades då klara sig helskinnade. Vi fick i alla fall med oss 13.45 och tog oss tämligen komfortabelt till semi, även om Estland sprang om oss på upploppet med 0.85 VP. Sweden Yellow avslutade med 11.05 mot Litauen, vilket renderade dem en fjärdeplats, drygt 4 VP från avancemang.

I semifinalen fick vi möta Litauens landslag över 2*10 brickor och det blev en inte helt angenäm upplevelse. Till att börja med släntrade de in fem minuter efter utsatt speltid utan att be om ursäkt. Några deklarationer hade de inte, men ansåg uppenbarligen att ett ”we play natural” på bruten engelska skulle räcka. I en internationell tävling tyckte vi att man kunde begära lite mer och krävde att de skulle få fram deklarationer.

Efter dryga fem minuter och en procedurbestraffning på 0.4 VP för våra motståndare kunde spelet i alla fall sätta igång. På motståndarnas deklaration stod att 2 över 1 var utgångskrav, men redan på första brickan tilldrog sig följande:

Tommy	Nord	Niklas	Syd
	1 sp	Pass	2 k
Pass	2 sp	Pass	Pass!
Pass

I budgivningen hade vi väl knappast blivit lidande här, men det var inte slut ännu. Jag servade med hjärternian till Tommys ess och han vände med ruterfyra, andra eller fjärde kortet uppifrån. Spelföraren tog en mikropaus och satte i nian, som jag vann med damen och skulle hitta en vända.

KQxxxx, Kx, A9x, xx verkade vara en rimlig hand för budgivning och spel så här långt. Jag vände med klöver och en senare spader till tia och kung hade jag tänkt att ducka för att ge spelföraren chansen att gå fel och använda bordets sista ingång för att spela mera trumf eller slå en rutermask. Dessvärre satt det inte så och min vända släppte förmodligen hem kontraktet.

Jag tror alltid det bästa om människor och har såvitt jag kan komma ihåg inte protesterat en enda gång de senaste tio åren, men det här började kännas obehagligt. Först en öppning på nio hp, återbudet 2 trots fyra hjärter och ett pass efter att man krävt till utgång. Och så den där mikrosteken innan ruternian. Eller hade jag inbillat mig? ”Do you normally have these weak openings?” frågade jag i alla fall min skärmkamrat. Han gestikulerade lite och fick ur sig ”normal bridge, we play natural”. Inte mycket hjälp där.

Det var dags att hålla ögonen på dem lite extra och det dröjde inte många brickor innan vi fick napp:

Tommy	Nord	Niklas	Syd
	1 hj	2 kl	2 NT
Dubbelt	4 hj	5 kl	Pass
Pass	5 hj	Pass	Pass
Pass

Jag servade med klöverkung, spelföraren begärde blixtsnabbt en låg klöver från bordet och Tommy längdmarkerade med åttan. Kanske hade den lyckade mikrosteken tidigare i matchen gjort spelföraren lite övermodig för nu försökte han sig på betydligt grövre artilleri. Det var en märkbar tankepaus innan hann vann sticket med esset. Två mål trumf följde, då Tommy markerade för ett jämnt antal och sedan en ruter till mitt ess. Nog verkade det som om spelföraren hade minst en klöver till så vi kunde ta ett stick där, men varken Tommys klöveråtta, budgivningen eller spelet så här långt gav något stöd för detta, så jag vände med spader och Tommy kunde hämta in beten i den färgen inne på ruter kung.

Både jag och Tommy var nu rejält upprörda och jag försökte förklara för spelföraren att så där fick man bara inte göra. Han förstod ingenting, så jag vände mig till ramaoperatören (!) för att få tolkhjälp. Så småningom fattade spelföraren vad jag ville ha sagt och han hasplade ur sig ett ”Sorry, sorry”. Naturligtvis borde vi ha tillkallat tävlingsledaren igen, men vi var ju ändå där för att försöka spela bridge och eftersom vi inte lidit skada på just denna bricka fick det vara.

Min skärmkamrat verkade för övrigt vara något av en Dr Jekyll och Mr Hyde för bara en halv minut efter sitt flagranta försök till fusk och min upprörda reaktion klappade han mig på axeln och stapplade fram ”Very good you played a spade. Otherwise I make five hearts. Well done”. Det såg nästan ut som om han ville skaka hand med mig, men jag var inte så pigg på det.

Efter detta höll sig motståndarna i skinnet vad gällde de etiska aspekterna och visst kunde de spela kort. Vi hade lite missflyt och kanske blev vårt spel lidande av vad som hade hänt. I paus låg vi under med 19 IMP, men vi hade alltså 0.4 VP att tillgodoräkna oss.

I andra halvlek skulle vi möta deras tredje par och nog blev det en favorit i repris alltid. De släntrade in några minuter försenade och la upp ett kompendium på ryska på Tommys sida skärmen. Själv fick jag ingenting. Det här var ju snudd på komiskt men vi tyckte att ”same procedure as first half” kunde vara lämpligt. Motståndarna fick ägna några minuter att fylla i sina deklarationer och ytterligare 0.4 VP i avdrag.

I andra halvlek lyckade Tommy och jag få bort våra motståndare från en hård zonutgång, men de hade å andra sidan smygplus på några delisar. Dessutom hade vi bjudit en rimlig 5 i zonen med en bet istället för att dubbla dem i 4 för en ozonsbet. Det kändes därför svårt att plocka in 19 IMP minus 0.8 VP (lös den ekvationen, om ni kan!) på detta brickset, men allt kom att avgöras på följande bricka:

Tommy	Nord	Niklas	Syd
		1 hj	Pass
2 kl	Pass	2 ru	Pass
2 hj	Pass	3 ru	Pass
3 hj	Pass	3 sp	Pass
4 kl	Dubbelt	Pass	Pass
4 hj	Pass	Pass	Pass

Tommy reläade ut mig till 4522 och 11-13hp. Något som ofta saknas i reläsystem är en mekanism för att rådfråga den utreläade hur han ställer sig till ett slamförsök. För att råda bot på detta fungerar 4 i vårt system som ett relä för att lägga av i en färg eller göra en slaminvit. Med en normal hand bjuder man 4 men med fina slamkort har man 4 ledigt. Här dubblade emellertid Nord och mitt pass förnekade klöverkontroll, varpå alla eventuella slamplaner kunde skrinläggas.

I andra rummet sluggade litauerna stilenligt på:

Litauen 1	Nord	Litauen 2	Syd
		1 hj	Pass
2 NT	Pass	4 hj	Pass
4 NT	Pass	5 sp	Pass
6 hj	Pass	Pass	Pass

Stenbergs 2NT och 4 som minimum var ett synnerligen effektivt sett att slakta så mycket budutrymme som möjligt och resultatet blev också ett tämligen mediokert kontrakt, men brickan var ju inte över ännu. Det är alltid lättare efteråt när man ser alla korten, men efter en sådan här budgivning har moståndarna ofta en stickkälla och då lönar det sig förmodligen att spela ut offensivt, i detta fall en klöver. Dessvärre valde vår Syd en trumf vilket avgjorde kampen om finalplatsen.

Denna giv kan för övrigt tjäna som illustration för ett intressant spörsmål. Strävar vi i Sverige för mycket efter den perfekta bridgen? Vi kan se med visst förakt – som jag gjorde ovan – på motståndarnas yxmetoder, men i slutändan är det bara resultatet som räknas. Är det något jag lärt mig mer och mer den senast femårsperioden är det hur ofta bud som i teorin kanske inte är rätt ger bra resultat i verkligheten. ”Bridge är inte backhoppning” är ett träffande uttryck som väl Jan Kamras lär ha myntat. Inga stilpoäng delas ut i bridge.

Matchen om tredje pris mot Estland kändes en smula avslagen och fick avgöras efter särspel, något jag tidigare inte heller haft någon erfarenhet av. Vi förlorade detta tvåbrickorsavgörande, men om jag dubblat en hysterisk 3 eller lagkamraterna spelat ut trumf mot en spaderdelis hade vi blivit trea. En snygg reläslam kunde vi i alla bjuda i denna match:

Tommy	Nord	Niklas	Syd
	Pass	2 kl	Pass
2 ru	Pass	3 sp	Pass
4 hj	Pass	5 ru	Pass
6 ru	Pass	Pass	Pass

Min öppning visade en begränsad obalanserad hand med minst femkortsfärg utan fyrkorts högfärg. Tommy reläbjöd och fick in 3145 och 14-16hp och sedemera två ess och trumfdam, men inte trumfknekten med ruter som trumf. Givet den informationen vore det väl konstigt om inte 6 skulle ha goda chanser. Den slammen var vi ensamma om att bjuda och den ser inte alldeles enkel ut med naturliga metoder. Vid andra bordet försökte man sig på slaktbudet 3NT på partnerns lågfärgsöppning. Öst gjorde nu en enhandsräddning på mållinjen, som inte var alldeles uppenbar när han bjöd vidare, men att komma i rätt slam med någon slags kontroll var förstås numera snudd på omöjligt, så vi vann 13 IMP på brickan.

Som sammanfattning kan sägas att detta var en synnerligen trivsam helg, förutom bristande etik hos några litauer, med god stämning i det svenska lägret även om resultaten kunde varit bättre.