Coach Carina, Kathrine, Jessica, kapten Roger.

Efter en väldigt spännande och jämn tävling stod till sist Jessica Larsson och Kathrine Bertheau som segrare i uttagningstävlingen som arrangerades på vackra Tofta gård ute på Orust.

Jag vill passa på att ge en eloge till samtliga deltagare som genom sitt härliga humör och kämpaglöd gjorde det här till en riktigt trevlig helg.

Tofta Gård

Tofta Gård

Hans Johansson med personal och familj är värda ett stort fång rosor. Vi har blivit bortskämda med ett ypperligt boende i fantastisk miljö och maten som serverats skulle platsa på vilken trestjärnig krog som helst. Vi bridgespelare som är vana vid att kasta i oss maten på något snabbmatshak fick på fredagen njuta av en trerätters bestående av gratinerade havskräftor, havskatt och en äkta bohuslänsk äggost till efterrätt. Helt otroligt gott, och så fortsatte det helgen igenom.

Med den tighta budgeten som landslagen har kändes det otroligt lyxigt att få ha det på det här viset under en samling. Ett stort tack från oss alla som fick besöka er. Ni som tycker det låter lockande och inte har något för er under Kristi Himmelfärdshelgen bör ta er en titt här: Vårbridge på Tofta Gård

EM laget komplett

fd kapten Henrik, Sandra, Kathhrine, Jessica, Marie, Emma, Pia

Nu är EM-laget komplett och det blev till sist samma lag som representerade Sverige i VM, vilket naturligtvis inte var någon större överraskning även om det inte saknades utmanare. Till min glädje har uttagningstävlingen rönt stort intresse, vilket inte minst märkts på förbundets anslagstavla. Åsikterna går isär och det är stundtals riktigt intressant läsning med många vettiga synpunkter samtidigt som det emellanåt kanske inte riktigt är så genomtänkta alster som kablas ut i cybervärlden.

Varför en uttagningstävling?
Som de flesta vet plockades jag in som kapten för damlandslaget av UK Jan Kamras som en temporär lösning i väntan på någon glad själ som kunde tillsätta posten på en mer permanent basis. Mitt uppdrag består i att ta ut ett lag och att tillsammans med coach Carina Westlin göra alla praktiska förberedelser som krävs inför ett EM.

Avgående damkapten Henrik Noberius hade precis slutfört sitt uppdrag i samband med VM och naturligtvis var de tre par som ställt upp där högaktuella för landslagsspel. Här följer en kort summering av hur mina tankar gått, baserat på 3-4 sidors anteckningar om varje par. (Dessa anteckningar gjordes vid mitt tillträde, numer har jag lite mer kött på benen)

Sandra Rimstedt-Emma Sjöberg
Två fantastiskt trevliga tjejer med rutin som räcker och blir över. Trevlighet och rutin är dock inget som ger en plats i ett landslag men som tur är finns det mer att hämta. När jag tillsammans med Tobias Törnqvist managerade dem i juniorlandslaget för 4-5 år sedan hade de en svaghet som stack ut lite, nämligen återhämtningstiden efter en riktigt dålig bricka. Detta problem verkar nu vara som bortblåst och de har ett ruggigt starkt partnerskap.

Mina anteckningar om Sandra-Emma
+
Samspelta som få.
Järnkoll på sitt system.
Stor internationell rutin.
”Äger” bordet från den sekund de sätter sig.
Bjuder aggressivt med omdöme, dvs i rätt lägen.
Vassa spelförare och duktiga strateger i försvarsspelet.
Ruskar numer av sig en dålig bricka med ett snett leende, raderar den från hårddisken och plockar upp korten till nästa bricka.
Mkt bra partnerskap.
-

Hittar inga…coolt!

Summering: Ett givet ankarpar i sommarens EM.

Pia Andersson-Marie Johansson
Pia har de senaste decennierna varit dominerande inom dambridge i Sverige och har frekvent spelat i vår högsta lagserie, Elitserien. Drösvis med SM-guld i mixed- samt damklass och ett guld i EM-mixed tillsammans med Arne Larsson är en del av meriterna. Marie är en råtalang och det känns som att hon inte missat pallen i en partävling av rang under de senaste fem åren. Paret gjorde en väldigt fin insats i VM.
Mina anteckningar om Pia-Marie
+

Två vinnarskallar av rang.
Ett väl fungerande partnerskap.
Kan vara de två bästa ”lirarna” i truppen.
Pia har rutin i överflöd och är dessutom ett koncentrationsfenomen.
Lägger ned mkt tid på att vässa sitt system.
Har visat att de mer än väl duger i mästerskap.

-
Marie har partävling i blodet, även om andelen tunnats ut  .
Kan inte matchas för hårt i ett långt mästerskap.
Lite för ”säkert” spel emellanåt.

Summering: Självskrivna i laget.

Jessica Larsson-Kathrine Bertheau
Två rutinerade tjejer som importerats till Stockholm via Sundsvall och vår lillebror i väster. Jessica slog igenom med dunder och brak under juniortiden och fick bära epitetet ”SuperJessica” när framgångarna staplades på varandra. Kathrine var vid tiden för sin export till Sverige en av Norges vassaste damspelare och naturligtvis är de här tjejerna i kombination ett starkt vapen att tillgå.
Mina anteckningar om Jessica-Kathrine
+
Mästerskapsrutin.
Två duktiga spelare som håller huvudet kallt.
Har en hög ambitionsnivå och satsar väldigt seriöst.

-
Jag har ingen koll på deras partnerskap.*
Vacklade lite i VM emellanåt.

Summering: Jag har för dålig koll på detta par. Individuellt är det två bra kortspelare och jäkligt trevliga tjejer, men trevlighet berättigar som sagt inte till en landslagsplats.

* Efter att ha följt tjejerna på Tofta i helgen kan partnerskapsstatusen sättas upp på plussidan. De stöttar varandra på ett mycket bra sätt och verkar trivas väldigt fint tillsammans.

Cecilia Rimstedt-Ida Grönkvist
En väldigt spännande ny parkombination. Cecilia anses av många redan vara vår bästa spelare på damsidan trots sin unga ålder. Ida är en av våra största talanger på samma front, med rutin från diverse juniorlandslag. Håller de ihop lär de frekventera damlandslaget i 50 år framöver…men är de som par redan redo?
Mina anteckningar om Cecilia-Ida
+
Cecilia är utan tvekan topp tre bland våra damspelare, kanske till och med nummer ett.
Ida är en talang utöver det vanliga.
Cecilia har en vinnarskalle i paritet med Pias, inget man hittar bakom varje hörn direkt…

-
De är ett helt nytt par, hinner de få ”koll på trupperna”?
Jag har ingen koll på deras partnerskap.*
Ida är 17 år och naturligtvis orutinerad, sina juniormeriter till trots.

*Även här kan jag efter Tofta sätta upp den här punkten på plussidan. Tjejerna verkar vara i harmoni med varandra och hade bra stämning i paret tävlingen igenom.

Dessa par var de som stack ut lite extra. Jag var snabbt helt överens med mig själv om att Sandra-Emma samt Pia-Marie var givna i laget. Men när det gällde den tredje platsen blev det betydligt svårare. På ena sidan fanns ett hårt satsande par som representerat Sverige i VM bara några månader tidigare, och på det stora hela gjort en mycket bra insats. Och på den andra sidan fanns vår nya fixstjärna på damsidan, i ett nytt spännande partnerskap med en av våra unga talanger.

Hade jag i denna stund tvingats att ta ut ett lag hade jag kopierat VM-laget. Det hade varit en enkel väg ut ur mitt dilemma. Enkla vägar är dock ganska tråkiga och jag ville på något vis ge det nykomponerade paret Cecilia-Ida chansen, trots att de precis börjat spela tillsammans.
Dessa tankar utmynnade i att hålla en uttagningstävling som dessutom skulle kunna bereda väg för en ny kapten genom diverse spinoffeffekter. Till exempel visste vi ju att det finns fler duktiga dampar ute i landet som kanske skulle ”vakna till liv”.

Jag är väldigt glad för att Catharina Forsberg-Maria Grönkvist ställde upp och hoppas att de fortsätter att satsa tufft tillsammans. Att ”Carinorna” kom till Tofta var även det en riktig höjdare, er vill vi se mer av! Såväl Irma-Erika som Lena-Jaenita kämpade rejält under dessa dagar. Ni skall ha en eloge för att ni kämpade på så gott det gick trots att det var lite motigt emellanåt!

I samband med att tankarna om en uttagningstävling började formas kom så erbjudandet från Hans Johansson på Tofta Gård. Det passade perfekt och vi kunde hålla en tävling med som mest åtta par utan att mosa vår budget tack vare Hans generösa erbjudande.

Tävlingen på Tofta Gård
Sex par skulle komma till start, vilket naturligtvis var en besvikelse när en direktplats till EM-lag stod på plats. Samtidigt var det som tidigare nämnts trevligt att det ploppat upp lite nya/nygamla namn i listorna.
Naturligtvis hade vi diskuterat tävlingsform, antal brickor, varians av spelstyrka i fältet och så vidare och var helt på det klara med att detta inte var ett optimalt sätt att göra en uttagning på. Samtidigt var reglerna klara, förutsättningarna givna och tydliga. Inte bara för spelarna utan även för de som följde tävlingen på plats eller via BBO.
Den som står högst upp på listan efter 120 brickor har gjort en bra insats, så enkelt är det. Som i vilken jämn tävling som helst kan detaljer som man själv inte råder över avgöra.

Övriga funderingar
Under tiden som juniorkapten hade vi väldigt ”breda” samlingar, dvs även de som inte direkt aspirerade på en plats i landslagen just då var välkomna att delta. Här spelade vi Bridge, gick igenom system, lyssnade på föreläsningar av diverse slag och utbytte ideér. Själv fick jag ingen tid för det nu men jag hoppas att den tillträdande kaptenen tar upp den tråden och öppnar upp truppen.

Genom en bred elit kommer vi att få en vassare spets och konkurrens är livsviktig för elitdambridgens fortlevnad. PG:s initiativ för det öppna laget applåderar jag, det är precis det här som behövs! Det lär dröja ett tag men Nyström, Fredin, Upmark och de andra behöver känna blåslampan bränna till lite. På så sätt kan kanske till och med de bli lite bättre samtidigt som alla vi andra triggas till att kämpa lite mer för att bli bättre.

Partnerskap
Jag har nämnt begreppet ”partnerskap” lite här och var i denna text och vill bara klargöra (eller kanske snurra till det än mer) hur jag ser på det och vad det innebär för mig.

Bridgevärlden vimlar av egon, vissa tar stor plats, och vissa nöjer sig med en liten sittplats i ett hörn. I ett bridgepar är det oerhört viktigt att det råder samförstånd i paret, och att man hittar en balans när det gäller att ”ta utrymme”. Det har ingenting med kapacitet att spela bridge att göra, och det betyder inte att man behöver gå omkring och hålla varandra i handen hela tiden. Det betyder inte ens att man måste vara speciellt trevliga mot varandra hela tiden och i ytterlighetsfall behöver man inte ens ha respekt för varandra(även om det blir lite svårare i sådana fall…). Men det måste ”fungera”……

Flummigt värre, jag vet, men det är svårt att få ihop på några få rader , ni med lite innanför pannbenet förstår vad jag menar.

Kommunikation
Jag nämnde tidigare att jag var glad för att det äntligen börjat diskuteras dambridge på vår anslagstavla. Det är väldigt viktigt för alla våra landslag att synas i bridgesverige, så att alla vi vanliga medlemmar får en chans att ha någon form av relation till dem. Det behöver inte alltid vara positivt och gulligt, att vi syns är det viktiga!

En öppenhet från oss kaptener där vi delger medlemmarna om våra tankar och funderingar tror jag är A och O till att öka intresset och populariteten för våra landslag. Tobias Törnqvist och jag försökte göra det när vi hade hand om juniorerna, och PG Eliassons start på den fronten känns minst sagt uppfriskande!

På anslagstavlan diskuteras det lite om vårt EM-lag, om uttagningstävlingen, och om spelare som nu inte fått plats. Jag tänker inte ge mig in i några diskussioner på anslagstavlan men är det någon som mer ingående utöver det som redovisats här undrar något eller vill ha svar på några frågor går det alldeles utmärkt att slå mig en signal eller skicka ett mail.

Uttagningstävlingar till landslag, ja eller nej?
Jag tycker principiellt inte att vi skall ta ut våra landslag genom rena uttagningstävlingar. Det är något som diskuterats under många år och nu fick jag chansen att göra det som ett litet test.

Även om man spelat 350 brickor, fältet varit jämnare och det varit fler par tycker jag egentligen att det inte är tillräckligt utslagsgivande. Det skall inte vara dagsformen som avgör. PG Eliassons väg med det öppna laget är flera snäpp bättre, men jag är inte helt såld på det heller.

Jag hade bra men inte full koll på alla par vid mitt tillträde men skulle jag haft möjlighet att behålla posten hade jag som kapten rimligtvis inom något år varit den som hade den bästa överblicken över alla dampar som spelar elitbridge. Om UK då skött sitt uppdrag och utsett en vass kapten anser jag att kaptenen är den som skall ta ut laget, inte en resultatlista.

För att stötta par som vill vara med och fightas om en plats i landslagen bör man vid flera tillfällen per år ha truppsamlingar. Kalla det OBS-tävlingar, truppsamlingar, fruktstund eller vad som helst.

Inför EM
Laget som skall till Dublin kommer troligen att samlas för att vässa klorna den sista helgen i maj. Får jag bestämma själv kommer samlingen i alla fall under söndagen att ta plats i Sundbybergstrakten men det känns tveksamt om jag kommer att få igenom det .

Ha det gott!
/Roger Wiklund