Anders Morath
Väst spelade ut
A och fick en otydlig hacka från Öst. Han tog ut
K och såg att Öst lågmarkerat. Sedan slog han ifrån sig i trumf, då Öst bekände.
Jag drog ut den sista trumfen och fick se Öst högmarkera
.
Synd att jag inte fick behålla
D som frånslagskort, tänkte jag. Då hade jag kunnat spela tre ronder
, och förr eller senare hade Väst fastnat på
K. Nu gick inte det. Nåja, en mask av två skall väl gå, men Östs högmarkering oroade...
Lustigt - om jag gissar att en mask går skall jag inte slå den. I stället spelar jag tre ronder uppifrån i den färg där jag tror damen sitter rätt. Om den gör det är försvararen som har den inpetad och måste hjälpa till med den andra färgen. Tilläggschansen är att jag klarar även dam andra bakom knekten.
Jag tog en trumf till för att få litet mer information. Väst sakade
, och Öst lade en
till. Det tydde onekligen på att han hade minst fem
, så någon
mask tänkte jag inte slå.
Jag var inne på bordet och spelade låg
till tia och äss, följt av
till nia och kung. Jag var övertygad om att Öst startat med
D10xxx, så jag visste att jag nu kunde gå hem. Har Öst
D skall jag slå en
mask, har Väst den skall jag spela tre ronder
uppifrån och få dubbelrenonsvända. Men vilket?
Å ena sidan trodde jag att Öst hade fördelningen 1-4-3-5, så han hade fyra platser mot tre för en eventuell dam, å andra sidan talade Västs inkliv för att han hade försvarets resterande sidostyrka.
Till slut bestämde jag mig för att spela
till kung och sedan ta ässet. Då föll damen! Nja, föll och föll, Väst försökte slippa bli inpetad och hoppades fåfängt att hans partner hade knekten
Så det kan utveckla sig – när jag såg träkarlen såg det ut som om jag skulle slå två maskar, men enda sättet att gå hem var att inte slå någon.
Anders Morath